Vän eller tävlingsmaskin?
Detta kan diskuteras hur länge som helst, för alla har ju olika hästsyn. Vissa ser sin häst som sin bästa vän och gör allt för att den ska få njuta av livet, och nästan blir för "snälla". Medan andra endast tänker på tävling och prestation, annars kan det kvitta och hästen kan likaväl slumpas bort. Sen finns det ju människor som har ett slags "mellanperspektiv" och där hamnar även jag. Jag gör allt för att mina hästar ska få känna sig fria och glada, men samtidigt så älskar jag att komma ut och tävla. Och jag tror faktiskt även att många hästar älskar att tävla och få visa upp sig, medan andra helst vill vara hemma i stallet. Hästar är individer precis som vi människor! Vissa är nervösa, blyga och drar sig gärna undan. Sen finns det också dem som gärna står i centrum, pratar högt och vill synas.
När Zeo kom till mig var hon stressad, ganska oridbar och nästan farlig i vissa tillfällen. Ni som såg oss i början vet vad jag pratar om! Hon stack mellan hinder, la öronen bakåt i boxen och hotade, samt vägrade att jobba i ridningen överhuvudtaget. Men med vår resa som vi gjort så tycker jag och även andra att vi gjort ett riktigt framsteg. Och jag tror till stor del att del handlar om förtroende och behandling i vardagen. Jag har låtit Zeo vara ute mycket, hon har fått gå med andra hästar, jag har anpassat mig efter henne helt enkelt. Vet inte alls vad hon har vart med om här i livet då hon är importerad ifrån holland. Men antar att hon har haft det svårt med tanke på hur hon betedde sig när hon kom. Hos mig har Zeo fått vara häst till 100%. Stora hagar, sommarbete, mycket utevistelse och varierad ridning.
Zeo är egentligen ingen häst som älskar att tävla och synas. Hon blir lätt spänd, stressad och nervös på nya ställen. Vilket ofta kan påverka resultatet genom att en bom eller två faller, eller att procenten inte blir så hög. Hon skulle säkerligen hellre vara hemma och stå i hagen. Men efter all den förbättring som skett så tänker jag aldrig ge upp med henne, vi ska lyckas och fortsätta att utvecklas. Någon gång kanske hennes nervositet släpper? Då, den dagen- kan man säga att jag kommer ha en kanonhäst!
Jag har verkligen lärt känna Zeo nu, hon är både rolig och faktiskt lite klumpig.. Här om dagen stod hon i hagen och bockade på något konstigt sätt stillastående? x) Sen kom hon i full galopp och frustade mot mig. Ni skulle sett henne, hon kan inte bocka på riktigt så det såg rätt kul ut haha! Sen låter hon väldigt ofta som en gris, när hon blir rädd för grejer, vet inte hur många gånger hon fått mig till skratt haha :D
Dit jag vill komma är att- jag ser alltid mina hästar som en kompis. Med egna behov, personligheter och psyken. Calle till exempel, min förra ponny. Han var alltid SKITNERVÖS på varenda träning och tävling i början när han var unghäst. Han hade diaree så fort han hade åkt transport, och var genomsvett efter att ha åkt i en kvart. Därför pressade jag aldrig honom, även om hans kapacitet är riktigt stor! Om jag hade pressat honom uppåt i klasserna just då, hur hade HAN mått då liksom? Nej så vi tog det lugnt och nådde aldrig toppen för jag blev för gammal, men vi hade roligt och han var glad :D det är alltid prio 1 för mig. Nu har jag haft turen och Calle har det superbra hos Emelie och dem gör framsteg hela tiden, tror dem kommer nå toppen en dag :) och nu är inte Calle alls lika nervös och ängslig på tävlingar som han var innan, vilket är en lättnad att se. Han har mognat till sig, killen<3
Just nu gör jag samma resa med Zeo, förutom att nu har jag all tid i världen och blir aldrig för gammal för henne. Träningar och tävlingar är på hennes nivå och ska inte pressas till nåt som får henne att må dåligt. Vem vet vad vi kommer uppnå och prestera? Det återstår att se, jag har inte bråttom :D
Vad har ni för hästsyn? hur ser ni på detta? :)
"Bara för att din åsikt inte hör ihop med en annans, så är ni inte ämnade till fiender"
läste inte allt. men håller med! Jag tycker ( om jag skulle ha häst osv ) man får ha krav, man måste ha det! Det finns saker hästar inte FÅR göra, liksom bita sparka osv.. finns väldigt mycket i alla olika situationer.. men det där med att man alltid har FÖR HÖGA krav! Oftast gäller detta dem som inte är på hög nivå. Alltså man ser dem mest på låga klasser, vilket jag tycker är väldigt jobbigt att se! Folk som piskar sina häst totalt, för att de inte hoppar hindret.. liksom WHAT!? oftast är det ju också ryttarens fel o allt! nej, normal längd ska det vara på allting :) Som sagt det finns saker hästar inte får göra, o få göra! men när det går överdrivet och "de" inte kan ha knappt en ända stund för att bara mysa eller liknande med hästen då är det riktigt jobbbigt!! Tror inte man kan komma någonstans om man har krav till 100%!
hoppas jag inte skrivit typ exakt som du skrivit nu.. :O min åsikt! :D
Detdär är lite svårt. Jag är ju den som ser min häst som min familjemedlem och jag säljer inte Bellie för att hon inte har kapacitet. Jag köpte ju henne som hobbyhäst och det duger hon alldeles utmärkt för.
Hade jag dock satsat på tävling, på min egen karriär och utveckling så hade jag satsat på hästar med kapacitet, såklart. MEN det är ju djur det handlar om och dom slänger man inte omkring som leksaker. Men på ett sätt förstår jag dom som säljer vidare hästarna t.ex när dom blir 18 år och inte kan tävla mer, MEN samtidigt tycker jag inte man kan gå och tycka synd om sig själv för att man MÅSTE lämna sin BÄSTA VÄN. För hallå? Behåll din BÄSTA VÄN och tävla den som storhäst då.. Svårare än så är det inte. Och är det så, ja, då är det bara att se sanningen i vitögat - tävling betyder mer än din vän.
Många ggr tror jag dock hästar säljs i onödan. Folk skyller på att de inte har mer kapacitet m.m men jag tror det är ryttaren felet sitter i dom flesta ggr.
