.

Har du någon gång känt under ett ridpass eller kanske bara under en kort stund att allting stämmer? Att hästen arbetar mjukt under dig och att du bara kan sitta och -rida! Det är faktiskt inte ovanligt att många ryttare inte hittat den känslan alls, någongång.

Många ryttares ridpass är och förblir en kamp mot hästen och inte med hästen! Ridpassen byggs upp efter det hästen behöver bli bättre på. Måste man verkligen utmana hästen varje ridpass? Kan man inte nån gång fokusera på det som hästen redan kan och gör bra- för att försöka nå en fin känsla? När man väl har en fin känsla så är det ju lättare att utmana och utvecklas vidare.

Själv hittar jag känslan - då och då. Det är klart att det brister och vissa ridpass går åt helvete. Men då brukar jag faktiskt lägga ner och rida kravlöst, har lärt mig att det inte hjälper att bråka. Det förvärrar bara om jag blir arg och frustrerad; och hästen blir ju inte bättre för det! Dock har jag fått jobba med detta då jag ridit irriterad förut, men märkte att det inte lönade sig.

Tillbaks till känslan- den som kommer ibland. Har känt den på Calle många gånger, vi var ett team som samarbetade i dressyren! Och när allt bara flöt på och kändes så bra, jag kan bara säga guuud vilken känsla! Verkligen något man bör sträva efter att få uppleva :)

Zeo har ju vart rätt svårriden, stressad och stark. Men samtidigt känslig. Så jag har fått börja om från början med henne. Men nu när allt släpper och faller på plats så hittar vi känslan oftare och oftare. Det får dock inte stå nåt hinder på ridbanan om den känslan ska komma- för då tror hon att det är hoppning som gäller!

Har ni upplevt det nån gång? Att allt stämmer och att hästen lyhört arbetar rätt? :) isåfall grattis :D